BLOGG

Här kan ni följa alla mina äventyr
juli 20, 2018
AIK vidare efter rysare

Det satt långt inne men AIK lyckades med nöd och näppe ta sig vidare till andra kvalomgången efter 1-1 hemma mot Shamrock Rovers. Stor hjälte blev inhopparen Nicolas Stefanelli.

På torsdagen fick jag äntligen, äntligen se AIK igen. Minns knappt när jag var på träning senast och jag missade måndagens öppna träning, där Sebastian Larsson var med, då jag var på en liten rutt i Ungern, Slovakien, Ukraina och Polen.

Den mesta tiden spenderades i Ukraina där spelare från supporterlaget Råsunda FC, i AIK:s namn, var med i en supporterturnering. Det blev ett lätt gruppspel (Bala Town och Heerenveen), hyfsad lätt åttondelsfinal (Irland) innan det tog tvärstopp mot ett sjukt bra Bulgarien, med supportrar från olika klubblag. De flesta i turneringen spelar för ett klubblag medan andra kör för sin nation. Bulgarien vann hela turneringen efter att ha besegrat Frankrike i finalen. Även om vi hade ett bra lag i år visade inte minst finallagen att vi måste vara mycket starkare för att kunna gå hela vägen.

Men nu skulle det handla om torsdagens match. Den inleddes i AIK-shoppen tillsammans med lillkrabban och hans mamma och där vi hade nya Heradi Rashidi (vilken debut mot Sundsvall!) och Panos Dimitriadis. Skoj att träffa dem, mycket trevliga lirare. Nu ser jag fram emot att få se dem även på planen hemma mot BP på söndag. Missa inte den matchen!

Torsdagens match var en otippat svag historia där AIK hade 1-0 att gå på från första mötet. De drygt 8000 på läktarna fick se Irländarna chocka de flesta genom att göra 1-0 på en hörna i den första halvleken. Detta i en match där Norling och kompani hade valt att starta med spelare som Avdic och Silva.

1-0 från den 19:e matchminuten stod sig och det blev bättre fart först sedan man bytt in ”Koffe” Olsson efter dryga timmen. Efter 83 minuter kom även den sedan länge petade Nicolas Stefanelli och han tackade för förtroendet ordentligt. Är rätt trött på den rätt uttjatade rubriken där en spelare ”frälste” sitt lag, men det var i alla fall vad den lille argentinaren gjorde. Med kvarten kvar hade ”Argentina, Argentina” börjat eka från mer än på Norra Ståplats och publiken fick som den ville.

Några minuter in i förlängningen kom Stefanelli ren med 02:an (!) Gavin Bazunu i Rovers mål, efter en finfin framspelning av Tarik, och gjorde inget misstag. 1-1 var ett faktum, 2-1 totalt, och resultatet stod sig matchen ut. En oerhörd lättnad då gästerna prickat stolpen bara minuter före full tid.

Jag minns många cupmatcher på Råsunda, sådana matcher där det inte kom så mycket folk. Jag tycker alltid att Norra Stå ändå levererade, inte minst när laget behövde det som mest mot slutet, men just den läktaren var lite glesare än jag hade trott. Å andra sidan såg jag lite folk som vanligtvis står på Norra hade intagit långsidan mot Rovers, de biljetterna kostade bara 30 kronor mer och ja, en del är väl lite bekväma. Lite publikbilder på det:

Det blev bara ett klipp på klacken under matchen, när Norra körde växelramsan ”Kom igen Gnaget” mot långsidan.

…och på det lite fler bilder från gårdagen:

Nu hoppas jag att så många som möjligt stödjer AIK i guldjakten närmast på söndag då BP kommer på besök, men även borta mot Nordsjälland i Danmark. Bland annat så har Black Army en resa dit och i nuläget tror jag även ASK tittar på alternativ med buss (pga banarbeten tillåter SJ inga extra bokningar på sina spår just nu). Själv måste jag se över ekonomin innan jag vågar boka något, har knappt något jobb i sommar.

Det var ungefär det jag hade att säga om det. Tack för att ni tog er tid och kika gärna in resten av bilderna från gårdagens match:

juni 21, 2018
AIK segrade på Karlberg

AIK startade med ett starkt lag i torsdagens träningsmatch mot Vasalund. Och AIK vann också programenligt, 2-1 slutade matchen där Norling luftade friskt bland spelarna inför andra halvlek.

På torsdagen spelades en stängd träningsmatch. Inte så stängd så folk slängdes ut men eftersom matchen mot Vasalund spelades på Karlberg, som i princip är en enda stor byggarbetsplats just nu, kunde man inte köra en öppen match så att säga. Trodde aldrig jag skulle få se en match på Karlberg.

Tarik och Milosevic var på plats men inte ombytta. Men det får ändå kallas för ett starkt lag som startade mot samarbetsklubben Vasalund: Linnér i mål och sen Sundgren, Pertan, Robin, Haukur, Lindkvist, Yasin, Adu, ”Koffe”, Stefanelli och Henok.

AIK hade 2-0 i paus efter mål av Stefanelli (snygg lobb) och Sundgren. I andra halvlek byttes alla ut bortsett från Yasin, som blev kapten, och Stefanelli. Men båda skulle strax kliva av. Det var spelare från U-lagen samt Albin Linnér (som spelade med Vasa i första halvlek), Bilal, Stefan Silva, Avdic, Janosevic. Något i den stilen.

Det blev inte särskilt många foton i första, var frustrerad då det var något som inte stämde med mitt objektiv. När jag kom hem var också första hälften av bilderna 5-6 mb och kvalitén därefter. Surt som fan, men tur att det var så nu och inte i samband med ett fotojobb. Måste dock ta reda på vad fan som hände…

Andra halvlek var jämnare. Vasalund fick också ett tröstmål av inhopparen Krsto Beko med förflutet i AIK U. Det var ungefär det jag hade att säga om matchen.

Såg annars fram emot att träffa en massa folk i Vasa, som tränarna Nebojsa och Nahom. Och lagledaren Francisco förstås. Målvakten Sebastian Winther, Kenny Pavey, Mansiamina, Adam Ben Lamine och Moshito var med, men saknade Mörfelt. Melker Antonsson och Yussuf Saleh, han tittade dock på.

Så med det sagt, här kommer bilder från matchen. Själv ska jag börja fokusera på midsommar då jag inte ska göra ett skit. Hej.

juni 11, 2018
Rapport och bilder från Sweden Rock

Det blev tre dagar bland tygmärken, ölmagar, tribaltatueringar och en stänk hårdrock nere i Sölvesborg men tack och lov inget jävla tält. Här kommer en rapport och bilder från härliga Sweden Rock Festival.

Hårdrock är grejen. Eller okej, hårdrock var framför allt grejen. På det tidiga 80-talet var man hårdrockare eller så var man syntare, det är i alla fall så svart eller vitt jag vill minnas det. Vissa lyssnade på Cyndi Lauper, Alphaville, A-ha eller Depeche Mode. Min ett år äldre syster Mia gillade band som Depeche Mode och The Cure – så det var ett ständigt projekt att klanka ner på musiken hon lyssnade på.

Några av de coolare, äldre killarna på radhusgården i Norsborg lyssnade på hårdrock och så gjorde även min andra, äldre syster. Gissningsvis var det därför som jag själv upptäckte hårdrocken. Det var inget för farsan i alla fall, han föredrog reggae men precis som när det gäller mitt AIK-intresse så har han aldrig haft det där brinnande intresset för musik. För mig var musiken det viktigaste som fanns, typ. I alla fall innan jag fick min första dator, en Commodore 64, och ännu senare upptäckte AIK.

En fördel med att farsan jobbade på SVT var att han kunde låna hem LP-skivor, ni vet de som kom efter stenkakor men innan CD-skivan. ”CD-skivan?” tänker ni kanske då, men det var the shit innan musik började levereras digitalt i ettor och nollor. Att streama musik fanns inte riktigt 1982 om man inte menar när man rattade in radion som jag tror hade rockprogram något kväll i veckan. Så fanns förstås Headbangers Ball på MTV. Wow liksom.

Varje gång farsan kom hem med ett gäng ”plattor” var man eld och lågor. Det var skitspännande att bläddra igenom traven med tidiga plattor från band som Twisted Sister, Kiss, Def Leppard, Iron Maiden, Accept, Europe och andra band. Det blev till att kopiera musiken till kassettband som jag fortfarande har kvar. Musiken var verkligen numero uno i mitt liv då och skulle så vara i några år till.

…SEN KOM HEMDATORN

Hemdatorn blev en succé runt 1985 och året därpå fick jag alltså min Commodore 64 (VIC-64 är ett annat namn). Musiken fanns alltid där och i många år till, men det brinnande intresset ramlade över till spelande. Ännu några år senare fick jag den för tiden jävligt vassa datorn Commodore Amiga 500 och långt senare min första PC på 33 megahertz (!), så datorn petade ganska snabbt ner hårdrocken från den ohotade förstaplatsen i min hjärna.

Någonstans mellan 1985 och 1992 typ blev det ändå en del konserter med min äldre syster Anki och hennes dåvarande pojkvän (och blivande man och senare ex-man) Anders. De jag minns att vi såg var Def Leppard, Bon Jovi och Iron Maiden. Helloween tror jag var förband till Maiden och så har jag ett svagt minne av att Dan Reed Network värmde upp Bon Jovi. Det var jävligt häftigt, så mycket minns jag, någon eller några spelningar tror jag var på Hovet och någon i nybyggda Globen som invigdes 1989. Ja, detta var innan jag upptäckte AIK 1990 eller 1991 och jag antar att jag gled ifrån syrran som flyttade till Tumba.

Jag har länge älskat fotograferandet men jag har fram till för något år sedan i princip bara fotat sport. När jag upptäckte att det är kul att fotografera människor och annat så kom jag på att det vore häftigt att fota konserter. Jag är rätt grön på det, har väl mest blivit några gig på Gröna Lund och ett par på Fryshuset, men någon gång förra året anslöt jag mig till Rocknytt, inte minst för att det var enda chansen att få ackreditering till de flesta spelningar som inte var gratis i Kungsträdgården. Så när man sökte folk till Sweden Rock Festival var jag inte sen att anmäla mitt intresse.

Vi blev tre fotografer och ett gäng journalister. Jag hade oerhörd tur som fick bo hos en gnagare och hans sambo utanför Sölvesborg. De skjutsade mig till festivalen och när jag var klar var de bara ett telefonsamtal och 20 minuter bort. Att få sova i en riktig säng var guld värd, de var så trevliga och hjälpsamma och givmilda. Bara en sån sak som att det var fri öl… Innan Jan hörde av sig via Facebook var det billigaste boendet jag hittat också 1000 kr per natt – på en camping. Så tack Janne och Mariann! Det var skönt att komma ut på landet, jag hade gärna haft lite mer tid att hänga med dem men även om jag var nere torsdag-söndag låg fokus förstås på Sweden Rock.

Vi killar och tjejer (eller en tjej, härliga Effie, det här är lite mansdominerat) från Rocknytt hade tillgång till mediatältet som låg inne på VIP-området (som inte var så mycket VIP, tror det mest var ett område för de som betalat lite extra eller så känner jag helt enkelt inte igen folk som är VIP för hårdrockare ser ju oftast ut som hårdrockare, VIP eller ej). Vi hade kaffe- och vattenmaskin och fri tillgång till wifi och kunde förstås även lämna saker i tältet medan vi var ute i fält vilket var bra. Förstås.

För en som gillar att fotografera var det en guldgruva, förstås. Ett problem dock och det var att vi hade två (rosa) fotovästar på tre fotografer. Eftersom jag är mest novis fick jag vad man inom det militära kallar för ”bajsmackor”. Så illa var det inte, men i många fall fick jag de små banden och utan väst fick jag fota från publiken. Det blir inte riktigt samma sak, men jag ska inte klaga. Det var så många fotografer där att jag fattar att alla inte kunde ha fotoväst och de största aktörerna tillät ändå inte fotografer i ”diket” mellan publik och scen, förutom kanske de största drakarna typ Aftonbladet etcetera. Men jag är ändå nöjd, jag kunde låna en väst några gånger, bland annat för att fota Madam X, Body Count och Stratovarius.

Det är väl fel att säga att jag är jättenöjd med bilderna. Vad det än gäller jämför jag alltid mina bilder med de bästa fotograferna och då har jag svårt att se magin i bilderna. Ungefär när jag ser proffsens bröllopsbilder, då känner jag mig ganska medioker. Det jag försöker tänka på är att de flesta som ser mina foton är vanliga människor, utan samma preferenser som jag. Och det är ju också bra att veta att man bara kan bli bättre. Men just konserter känner jag ofta att man inte kommer tillräckligt nära, helst vill man vara uppe på scenen och med bandet eller artisten efteråt. Men men…

Nu har jag väl ordbajsat färdigt, dags att gå igenom spelningarna jag besökte. Vi börjar med de hårdare grabbarna från Los Angeles… Men först, notera att man som fotograf får fota de tre första låtarna och det är rätt mycket fokus på det visuella för mig (med risiga öronproppar hör man inte musiken speciellt bra ändå, så det är inte tal om några recensioner här).

BODY COUNT

Ice-T är jävligt cool tycker jag. Frontmannen i Body Count spyr galla på allt och alla, och som det stod i en recension så är det svårt att först stå och skrika ut till publiken vilka fittor man är för att man inte röjer tillräckligt och sedan ska man försöka få med dem på noterna.

NEKROKRAFT

Not my cup of tea… Jag gillar melodiös hårdrock och förutom enstaka låtar, helst lite lugnare, har jag aldrig lyckats ta till mig stilar som trashmetal eller speedmetal. Vet inte direkt vad som är vad, trash är väl lite skitigare och speed lite, ja snabbare. Tänk Bon Jovi och Def Leppard – fast tvärt om.

Det var dock skoj att fota Nekrokraft från Linköping och jag skickade över ett gäng bilder till dem efteråt. Det är som jag brukar säga, det är roligare att fotografera när folk faktiskt har användning av mina bilder.

MADAM X

Ett glamrock-band från Detroit bildat 1982 och aktivt till 1988. Det enda jag minns är att de såg överjävliga ut, lite åt Twister Sister-hållet med sitt smink och val av scenkläder. Jag kan villigt säga att jag inte kan en enda låt med dem (inte ens deras hit ”High in high school”) men de överraskade på mig. Bra drag, de såg ut att ha kul och röjde på bra.

Ett riktigt hairmetal-band som hade det mesta som förväntas av just ett hairmetal-band. Mycket energi, det här är en spelning som jag gärna hade sett från publiken, utan kameran.

KILLSWITCH ENGAGE

Ett hårt band. Metalcore-band närmare bestämt (tack Wikipedia) som jag inte har någon koll på alls. Här gick jag egentligen bara förbi och knäppte några bilder. Bra energi!

GIRLSCHOOL

Okej, när jag växte upp fanns det lite hårdrocksband som var kvinnor, eller hade kvinnliga sångare. Eller en kvinnlig bandmedlem. Det var inget för mig, det kändes lite tabu. Därför har jag ingen koll på brittiska Girlschool som bildades 1978.

Men de här kvinnorna, som är ganska precis runt 60 år, vet hur man lirar rak rock’n’roll. Och de har kul och en jävla energi när de gör det! De var skoj att fotografera men utan fotoväst blev det från publiken.

CRASHDÏET

Svenska Crashdïet spelar sleazy hårdrock. Ni vet melodiöst med attityd som i alla fall får mig att tänka på Los Angeles och Mötley Crüe. Faktiskt musik som kan tilltala mig men samtidigt ganska rak och utan krusiduller vilket gör att låtar fastnar snabbt men som man också riskerar att tröttna på.

Hur som, de gjorde ett bra gig som jag fick fota från publiken. Skoj med en frontman, en ganska ny sådan, som inte bara står där som ett fån utan som springer runt och försöker få med sig publiken. Faktum är att han hoppade ut i publikhavet! 

Tyvärr fick jag fotografera från publiken men det gick okej ändå tycker jag.

LACUNA COIL

Italienare som jag aldrig hört talas om. De spelar en tung hårdrock och är jävligt tacksamma att fotografera! Tyvärr hade jag bara vägarna förbi och stod således i publiken och knäppte av några bilder. De här hade jag gärna velat ha fotoackreditering till.

BERNIE TORMÉ

Irländsk gitarrist med mera som är mest känd för att ha gjort sju (!) shower med Ozzy Osbourne efter talangfulle Randy Rhoads tragiskt dog i en flygolycka med ett litet privatplan (medan man var ute på turné). En av de mindre spelningarna på Sweden Rock, i Rockklassiker-tältet.

BUCKETS REBEL HEART

Gitarristen Dave ”Bucket” Colwells band. Veteran som jag inte vet mycket om men helt okej att fota. Förutom att man i Rockklassikertältet ofta hade röda, eller blå, lampor. Det gjorde det svårt att få till bra färger i bilderna.

FOCUS

Nederländskt veteranband. Inte min musik, väldigt progressiva och experimentella. Kan inte säga så mycket om spelningen, men det är inte jättekul att fotografera folk som står, eller sitter, stilla. Dock gjorde de nog jobbet, för de som gillar musiken.

URIAH HEEP

Ett av de stora banden på tidigt 70-tal – men som jag aldrig upptäckte, de var lite före min tid. Stark spelning av britterna innehållandes mycket energi, en spelning som jag fick fotografera från ”diket”.

GAIN ELEVEN

Band från Arvika som lirade i Rockklassiker-tältet. Kul att fotografera och de har även använt foton jag tagit. Skoj.

PESTILENCE

Dödsmetal från Nederländerna. Igen, inte min musik direkt – och det var inte heller ljuset som gjorde det lite svårfotat. I alla fall för en novis som jag.

GAUPA

Band från Falun med en duktig sångerska. Tror det här var den första bandet jag fotograferade. De spelade på Rockklassiker-scenen.

STRATOVARIUS

Finnarna har varit med länge, länge. Jag hade en period på 1990-talet jag lyssnade på dessa power metal-legender som faktiskt drog igång redan 1984. Har svenske keyboardisten Jens Johansson som länge körde med Yngwie Malmsteen. Bra spelning med mycket energi och glädje!

WILMER X

Nu är det att svära i kyrkan men när jag växte upp tyckte jag att det var lite töntigt med ett rockband som sjöng på svenska – dessutom på skånska. Kanske inte är samma sak men jag grejade Thåström, Noice och till och med Freestyle (Style) när det begav sig men skånskan… 

Jag vet dock att de är poppis hos andra och verkar ha gjort ett bra gig. Tyvärr fick jag fotografera från publiken – dessutom med bandet ofta stående i direkt solljus vilket är en fotografs värsta fiende – i alla fall för mig. Nästan i klass med rockmusik på skånska.

MISERY LOVES CO.

Uppsalas stolthet som kör någon bland av trash metal och industriell metal. Aldrig riktigt lyssnat på och heller inte denna gång, jag var egentligen på väg ut från området och stannade mest och tog ett par foton från håll för det såg coolt ut.

De är dock tunga och jag jag skulle kunna uppskatta dem. Det hade varit skoj att komma lite närmare, tror all rök hade gjort bilderna coola.

TARJA

Finska Tarja Turunen var tidigare fronfigur i Nightwish. Hon besitter en jävla pipa (hon är sopran) men framför allt jävligt kul att fotografera. Egentligen hade jag bara vägarna förbi och tog ett gäng bilder från publiken. Min kamera gillade henne.

Jag skulle ha fotat Ozzy Osbourne från publiken. Väntade i nästan 1,5 timme och hade en bra plats, kanske fem meter från staketet. Men så fort kameran åkte upp var det en vakt som tydligt pekade på min kamera och sedan nedåt. Det var inte tillåtet med systemkameror i publiken. Trist. Hörde andra fotografer som man körde iväg rakt av men de stod väl längst fram.

Stannade 5-6 låtar och jag tyckte Ozzy gjorde det bra, så även gitarronanisten Zakk Wylde. Coolast var ändå trummisen Tommy Clufetos kan jag tycka. Han skrek verkligen rock’n’roll och hamrade på skinnet som om det gällde livet. Ozzy lät bättre än jag hade trott att han skulle göra (har aldrig sett honom live ska tilläggas).

När det gäller de andra stora banden så kollade jag in några låtar med Iron Maiden, Judas Priest och Helloween. Men det är som med sporten för mig, utan en kamera i handen tycker jag något saknas. Jag älskar fotograferingen för mycket för att bara kunna njuta utan den.

BLANDAT

Jag som älskar att fotografera människor kan önska att jag lagt mer tid på det. Istället blev det mest random bilder lite då och då, om jag såg något speciellt. Jag skulle ha kunnat ägna dessa tre dagar åt att fotografera människor men det var fokus på musiken.

Det var väl ungefär det jag hade att förmedla angående Sweden Rock Festival. Om jag får bo hos Janne och Mariann även nästa år åker jag gärna ner igen, förhoppningsvis hinner jag utvecklas lite som konsertfotograf under tiden. Jag vill också passa på att hälsa till alla trevliga människor jag mötte, inte bara från Rocknytt utan också andra. Inte minst gnagare. Ni som tog selfies med mig för att ni uppskattar mitt AIK-fotograferande, ja ni hamnar högt upp på min lista. 

…och är någon i behov av en fotograf så skicka ett mejl till info@joakimhall.se eller slå en pling på 070-726 85 62. Det skulle också vara skoj att testa på att göra ett studiojobb med något band.

Mvh Joakim Hall

maj 26, 2018
Bildspecial AIK – Norrköping

Väl tillbaka i landet fick jag se AIK tappa ledning och hämta upp till kryss, 3-3, hemma mot IFK Norrköping. Här kommer bilder från lördagens match.

Efter en rep till Italien (Venedig, Florens och Pisa) och Tjeckien (Prag) med kamerorna kom jag tillbaka till Svea rike sent på fredagen. Tungt att missa Bajen borta, och även Häcken, men såg i alla fall till att komma hem lagom till AIK-Norrköping. Och först några bilder från semestern:

Allmänna Supporterklubben, Ultras Nord och Sol Invictus hade ”AIK Block Party” i parken vid Råstasjön. Jag hann bara dit en stund eftersom jag var och fotograferade ett dop i Råsunda kyrka, men precis som förra året var det mycket folk och fullt ös.

Alltid kul att prata med supportrar. Plötsligt kom en kille i AIK-tröja fram och presenterade sig. Det var Oscar Nord, ny i AIK Hockey, som jag vet är gnagare sedan barnsben. Han känner flera spelade med förflutet i AIK, och även Salétros, då de vuxit upp tillsammans i Enskede. Eller om det är Enskededalen, men sak samma. Han var där med sin bror.

Jag blev lite förvånad över att Black Army inte var medarrangörer i dag. Pratade med en av dem och tydligen fick man helt enkelt reda på det lite sent.

Matchen? Snygga mål av ”Koffe” Olsson och Ahmed Yasin gav AIK en till synes betryggande hemmaledning med 2-0. Sedan gjorde Norrköping tre mål på typ en pisskvart och man undrade vart fan matchen var på väg.

Vi hade bra utdelning i matchen men släppte in alldeles för mycket bakåt. Tur då att Rasmus Lindkvist pangade in 3-3 på volley. Det var snudd på Stefan Silva-klass på den. Mot slutade jagade man ett vinnande mål och inhopparen Henok Goitom hade två ganska bra lägen men underpresterande framför Isak Pettersson. Riktigt iskall var han, det var tungt att se.

Vi är ännu obesegrade men sex kryss känns inte bra. Inte när Bajen har chansen att rycka igen och även Norrköping, vars fans på Dif-vis firade som om de tagit SM-guld, kan faktisk gå förbi. Illa.

Det var annars bra drag i dag och Norra Stå var välfyllt. Synd bara att de på planen inte spelade som publiken sjöng, då hade vi tagit hem det i dag.

Det finns tre klipp på AIK-klacken uppe i min Youtube-kanal.

Bara att bita ihop, visa laget mycket kärlek under uppehållet och hoppas att vi gör en klassisk stark höst. Klart är att vi på pappret har bra matcher efter sommaren.

…och med det sagt, välkomna till Aspudden i morgon, söndag. Vernissage och utställning av mina foton i Aspuddens bibliotek. Det blir lite AIK-bilder också, och jag finns där mellan 12 och 15. Hoppas vi ses. /Joakim Hall

maj 10, 2018
Bilder från torsdagens träning

På torsdagen var jag tillbaka på Karlberg och det var skoj att se flera spelare på plats som saknades i går. Rikard Norling hade även plockat in två juniorer till träningen.

Efter lägret i Dubai i februari har det varit tunt med besök på AIK:s träningar. Ett fåtal gånger på Skytteholm men först på onsdagen kunde jag ta mig till Karlberg. Många stängda träningar och ovanligt mycket jobb, och fotouppdrag, har tagit upp min tid denna vår men på torsdagen fick jag chansen igen.

Till skillnad från i går var Henok Goitom och Joel Ekstrand nere, men tränade inte med laget. Rasmus Lindkvist tror jag inte var med i går men körde i dag. Oscar Linnér och Stefan Silva kör rehab och Robert Lundström kör på egen hand på annat håll.

Det var ovanligt mycket folk på plats vilket var skoj att se, men som tar lite fokus ifrån fotandet och ja, den mentala närvaron. Så det är ingen idé att jag försöker mig på en träningsrapport och det är ju heller inte min bästa gren. Bättre att hålla sig till fotograferandet.

Efter träningen var det svensexa på Karlberg. Det blev svettigt för den stackars killen som fick försöka rädda skott från spelare som Daniel Sundgren och Kristoffer Olsson. Men han hade nog kul och jag fick en del fina bilder. Bilder som finns i bildspelet nedan.

Innan dagen var över byttes några ord med Budimir Janosevic som tackade mig för alla bilder jag tagit på honom, sånt är skoj. Och då känns det ändå som att jag knappt varit på plats i år…

En annan målvakt, unge Samuel Brolin, undrade om det verkligen kunde bli några bra bilder ”som han hade spelat”. Han var inte nöjd med dagens insats men så kan det vara – ibland går det upp och ibland går det ner. Spelarna är inte mer än människor. Jag vet allt om att ha dåliga dagar, haha.

Jesper Nyholm var nere igen och satt bredvid och tittade på träningen men jag såg inte till ”Kenny” Stamatopoulos. Och två juniorer fick vara med på träningen, nämligen Robin Sundgren (bror till Daniel och son till legendaren Gary) och Daniel Lundmark. Fick några coola bilder på dem.

Ovan nämnda Nyholm fick också ett inramat foto av mig, jag hoppas han gillar det. Jag ville ge honom fotot när det var som tyngst efter hans fruktansvärda skada, men visste inte om han orkade med besök så han fick den i dag, då jag visste att han skulle vara på plats.

Jag har tidigare sålt den lagbilden men folk frågar fortfarande efter den. Jag hade inte tänkt sälja den igen, men eftersom jag ligger back nu (ny kamera + objektiv för 50 papp, och den senare kostar ytterligare 3000 att laga sedan jag tappat den i ett stengolv) så ändrade jag mig. 350 kr inklusive frakt och den finfina lagbilden, på 70×50 centimeter, dyker upp med Posten om några dagar. Vid intresse så skicka ett mejl till info@joakimhall.se snarast. Tack på förhand. Egentligen kan jag ta fram vilken bild som helst i stort format, om man har något favoritfoto – eller spelare.

Det var allt för denna gång, men hojta till om ni eller någon ni känner behöver en fotograf. Vi ses hemma mot Östersund på måndag. /Joakim

maj 9, 2018
Nyholm dagens glädjeämne

På onsdagen blev det årsdebut nere på Karlberg. Och det roligaste med dagens AIK-träning var att långtidsskadade Jesper Nyholm var nere igen, samtidigt som Oscar Linnér påbörjade lättare träning.

Många har undrat över säsongens träningspass. Det var Andreas Alm som började stänga träningar dagen före match för att minimera risken att info om laget skulle komma ut. Men Rikard Norling har tagit det ett steg längre. Två dagar innan en match har träningen varit stängd.

Eftersom AIK är viktigast är det något som jag accepterat, AIK måste alltid komma först. Men med tätt matchande har det knappt varit några öppna träningar, i alla fall inte om man kollat på träningsschemat. Därför var det skoj att man hade en träning på onsdagen, då jag började jobba klockan 13:30. Perfekt.

Henok Goitom och Rasmus Lindkvist såg jag inte till och det lilla jag fick höra om kapten Goitom var att det inte var någon fara. Stefan Silva körde rehabträning tillsammans med Oscar Linnér. Det var om jag uppfattade det rätt Oscars första träning med boll, om än en lättare sådan, men skoj att se honom igång igen. Jag vet att han gärna är med i matchtruppen innan VM-uppehållet medan jag sa till honom att ta det lugnt. Han är ung och jag vill inte att han ska åka på något bakslag.

Roligast var ändå att se Jesper Nyholm ta sina första kliv nere på Karlbergs gröna gräs, om än på kryckor. Han verkade vara vid gott mod, även om jag misstänker att det är tungt att se de andra spelarna i gång. Han berättade att han kör rehabträning på någon klinik tre dagar i veckan, men att han annars skulle försöka vara nere på Karlberg.

Har inte så mycket att säga om träningen, men det var skoj att se i slutet då ett gäng spelare körde avslut. Några riktiga kanoner, den som hade svårast att få bra träffar på bollen var Bilal Hussein. Ett par spelare, Albin Linnér och Nicolas Stefanelli, bjöd på snygga cykelsparkar.

Ni som läste min blogg förr i tiden vet att jag inte brukar skriva så mycket om själva träningen, mycket för att fokus ligger på att fotografera. Och att surra med folk. Men varför inte ta er ner till torsdagens träning som är planerad att börja 11:00? Jag vet att några junisar ska vara med (röd dag och de är lediga från skolan).

Hoppas vi ses på torsdagen, annars hemma mot Östersund på måndag. Och om inte får ni gärna följa mig på Instagram (@joakimhall) där jag bjuder på en hel del AIK-bilder. /Joakim

maj 7, 2018
Bildspecial Elfsborg-AIK

Söndagen spenderades ute på vägarna då AIK mötte Elfsborg på bortaplan. Det blev många bilder från en annars rätt seg match.

Det var ett tag sedan jag åkte med Black Army men i söndags var det dags igen. Borås skulle intas och BA:s buss, som kördes av ”Ricken”, lämnade centrala Stockholm klockan nio på morgonen.

Den hybris jag drabbas av ibland sjönk som en sten då ”Ricken” frågade om jag åkt med förr. ”Ja, sedan 1992” var svaret. Polarna, vi var sex pers från Råsunda FC på bussen, tyckte det var skoj att man var helt okänd för den sköna chauffören. Vi har snackat ett gäng gånger.

Resan ner gick smidigt, men det var helvetes varmt i bussen. Tydligen hade några råttor varit inne och tuggat på någon grej som reglerade värmen, eller snarare kylan, i bussen. Men vad fan, en del betalar ju för bastu, bara att gilla läget… Det ordnade sig dock på något vis efter ett par timmar.

Det roligaste som hände på vägen ner var att två polare, och den enes tjej, tog ett dopp när vi kommit ner till Östergötland. Starkt.

Det är kul att se AIK på bortaplan. De som åker med Black Army är sköna lirare, varför inte testa dem? Eller åk på något annat sätt, men stöd AIK även på bortaplan.

Matchen var en rätt trist historia – och en rysare att fota. I första halvlek var det skugga de sista 20 metrarna på offensiv planhalva och i andra var det motljus. Men fick ändå till några av bilderna. 0-0 trots att AIK hade några skapliga chanser, dock från håll.

Utöver det bjöd man på en ny ramsa:

Hemresan gick i 110 och jag landade faktiskt i Aspudden klockan 01 på natten. Det var helt okej, men man önskar ju att man kunde lägga matcher tidigare på helger. Jag menar, många lär banga när de ska upp och jobba tidigt på måndag morgon. Och det finns de i bussen som hade betydligt längre väg hem.

Jag vet inte om det händer så mycket intressant närmast, så vi ses hemma mot Östersund nästa söndag. Resten av bilderna hittar ni nedan. Peace. /Joakim.

maj 5, 2018
Porträttfoto i Aspudden

På fredagskvällen fick jag chansen att fota två duktiga unga tjejer. Inte så ofta jag fotar just porträttfoto men tycker det blev riktigt bra.

Fredagen spenderades i Aspudden då jag fick chansen att fota två unga tjejer, Christina och Johanna, som var riktigt duktiga. Jag tycker att bilderna blev väldigt fina, så fina att det vore synd att inte visa upp dem. Kanske kan jag få chansen att fota någon AIK-spelare nästa gång, värt att höra sig för känner jag.

Jag är alltid, som vanligt, intresserad av fotojobb. De här bilderna är tagna inomhus på kvällen, och helt utan tillbehör. Fantiserar om vilka bilder det skulle kunna bli i en riktig studio, med blixtar och andra attiraljer…

…och bara för det har jag och min vän David Lee, en jävligt duktig fotograf och trevlig lirare, hyrt en studio på fredag. Så är man intresserad av att vara med, eller har något kneg till mig, så går det bra att höra av sig. Antingen per mejl, info@joakimhall.se, eller på telefon 070-726 85 62. Kan även nås via Instagram, @joakimhall.

Nu blir det att ladda om batterierna, ska fota ett av IFK Aspudden-Tellus ungdomslag här på Aspuddens IP. Och i morgon blir det äntligen bortamatch igen, den första sedan i Dubai i februari, då jag åker med Black Army ner till Borås. Tror att det kommer att bli en exklusiv fotospecial från resan.

april 28, 2018
Sirius en munsbit för AIK

Alla skador till trots kunde AIK besegra IK Sirius med 2-0 sedan Nabil Bahoui hittat rätt två gånger. Det här kändes lite som en match vi hade kunna vinna med ett 7-manna lag.

AIK fortsätter att vinna med 2-0 hemma. Hemvändaren Nabil Bahoui gjorde båda målen då IK Sirius besegrades på fredagskvällen. AIK fortsätter därmed att hålla tätt bakåt och målvakten Budimir Janosevic fick en ganska lugn debut i Oscar Linnérs frånvaro.

Oscar Linnér var vid gott mod efter matchen där han hoppade runt på sina kryckor efter operationen. Han lät meddela att det inte var något större ingrepp utan räkna med att kunna träna igen om någon vecka, i alla fall lite lätt. Viktigt, han har gjort en fantastisk säsong fram till skadan han ådrog sig under en träning nyligen.

Ganska otroligt hur bra vi spelar trots alla spelare borta, jag har aldrig hört talas om ett lag som haft mer otur med skador och sjukdomar på några få månader. I första halvlek kändes det som att vi hade kunnat hålla jämna steg med Sirius om vi så hade haft ett 7-mannalag.

Vet inte om det var för att det var fredag men denna afton var det bra drag på Norra Stå som var tillbaka i gammal gott slag. Och man hade några riktigt bra ramsor tillsammans med främst den östra långsidan.