BLOGG

Här kan ni följa alla mina äventyr

november 12, 2018

AIK SVENSKA MÄSTARE!

Ingen kunde riktigt störa. AIK är bäst i Sverige och efter seger med 1-0 borta mot Kalmar FF kan klubben nu titulera sig svenska mästare. Såklart blir det en bildspecial till det.

Efter att ha firat gulden 1992, 1998 och 2009 på plats var det så dags att ta ASK-tåget ner till Guldfågeln Arena i Kalmar för att ta hem Lennart Johanssons pokal. Det var ändå lite spännande inför den sista omgången men efter att fantastiske Robin Jansson nickat in matchens enda mål stod det klart att vi är bäst i Sverige på riktigt. Helt fantastiskt.

Helt ärligt så minns jag inte mycket från matchen. Man är i ett ständigt rus, men jag har också accepterat att när jag fotar AIK-matcher så går jag in i det väldigt mycket. Men jag behöver heller inte beskriva matchen, det är sekundärt en dag som denna. Man kan bara konstatera att alla är hjältar: spelarna, ledarna, de skadade, de avstängda, Nisse, Lennart Johansson, naprapaterna, fansen och alla andra runt om klubben. Grattis till er, svenska mästare.

Allt var förstås toppen med denna dag och också underbart att åka ett chartrat tåg (tack Allmänna Supporterklubben, det här måste ni göra om). Och stämningen var på topp på Guldfågeln Arena, sällan har en bortamatch dryga 40 mil från den kungliga huvudstaden känts så mycket som en hemmamatch.

Otroligt starkt bortafölje och jag är så himla glad för alla supportrar som fick uppleva denna magiska dag. Ni är fan bäst!

För egen del, som jag var inne på, var det fokus på fotograferandet. Det är det jag älskar att göra mest här i livet numera, att försöka fånga ögonblick och känslor. Nog därför jag kände en tomhet ungefär hela matchen och även efteråt. Jag kände mig inte riktigt som en del av det hela utan snarare som någon som dokumenterade denna fantastiska dag utifrån.

Tro mig, det är underbart att vara svensk mästare och få tyst på alla i ens omgivning som inte är gnagare men… Jag var rätt slut på tåget på vägen hem (då jag mest satt och redigerade foton) och jag orkade inte fira guldet. Man tillät inte heller systemkameror på guldfesten, och ja, utan den i näven hade jag nog mest varit förvirrad. Jag hade ingen riktig lust, men det är också därför jag mer än något annat är glad för alla som fick njuta, fira och festa hela dagen och natten lång. Låt Bajen fira serieledningar i maj månad…

Det finns så mycket jag vill skriva om gårdagen men kommer inte att komma i närheten av vad folk upplevde ändå. Jag hade velat ha ett minne från matchen, men det har man ju i huvudet. Och jo, råkade förstås få med mig mitt presspass, men det var ändå för säsongen 2018 så…

Det finns totalt sju klipp uppe i min Youtube-kanal, kika gärna där. Favoriten är videon med Nisse Johansson.

Efter sista matchen vill jag verkligen passa på att tacka alla jag mött under året, och alla som hört av sig via sociala medier och berättat att de uppskattar mina foton. Många kom fram i går efter slutsignalen och då jag fotar AIK utan ersättning betyder det extra mycket att få kärlek av er. Tack!

Njut av den här dagen. Och har ni ett stundande bröllop eller är i behov till något annat så skrik till. Jag nås på info@joakimhall.se eller 070-726 85 62. Tack för att ni tog er tid. Vi ses på Hovet. /Joakim

november 5, 2018

Guldfirandet sköts upp en vecka

Trots ett gäng chanser fick AIK bara 0-0 hemma mot GIF Sundsvall. Trist för de drygt 50 000 på läktarna, men nu tar vi skiten i Kalmar istället.

AIK:s stora allsvenska ledning har krympt. Då Norrköping vände och vann mot Örebro var AIK lite piskat att vinna hemma mot GIF Sundsvall, som gör en bra säsong, men det blev bara 0-0. Inget guldfirande i den näst sista omgången således.

Dagen började dock på O’Learys i Mall of Scandinavia och AIK:s säsongskortsklubb. En hel drös med hjältar från 1998 var på plats, plus Gary Sundgren, och flera av dem intervjuades. Det var häftigt att vara där och fotografera och jag kan verkligen rekommendera årskortsklubben till nästa säsong.

Efter det pep jag iväg till Friends. Matchen var inte säsongens bästa, men heller inte så dålig som många ville få det till. Chanser saknades inte, men var det inte stolpe eller ribba i vägen så var det gästernas keeper William Eskelinen.

Det var häftigt att se ett i princip slutsålt Friends Arena, men jag som knappt missat en hemmamatch sedan 1991 (förutom när jag pluggade i USA under ett år) är det ändå lite trist att se hur många som bara kommer när det verkligen gäller. Ungefär samma sak som för hockeylaget. Eller de flesta lag och sporter antar jag…

Klacken eldade på bra och det var ofta riktigt bra tryck. Det här är något vi får ta med oss till Kalmar på söndag och även till nästa säsong. Hoppas folk är mer på tårna då, hur kan man inte vilja uppleva AIK varje gång man får chansen?

Efter matchen fotograferade jag Budimir Janosevic som gav en tröja till en grabb med ett plakat. Det var så fint, killen stod och grät av lycka. Jag la upp ett foto på Instagram och pappan hörde snart av sig.

Skickade de foton jag hade, det är viktigt för mig att göra folk glada. Och Janosevic hörde också av sig sen, då han var intresserad av lite foton från matchen. Han tackade för att jag fångade det fina ögonblicket och hyllade också alla fans som stöttade laget under matchen.

– Tyvärr vann vi inte men vi gjorde allt som planerat. Vi kontrollerade matchen, skapade chans på chans men den där jävla bollen ville inte in. Vi har fortfarande allt i egna händer, vi står enade som lag och vi kommer att greja det i Kalmar, skrev den alltid lika trevlige keepern.

Den här lilla rapporten blev lite sen. Men det har nu gått ett dygn sedan matchen och jag har haft ovanligt mycket att göra på sistone, och samma sak med jobb. Tre fotouppdrag i lördags men är alltid öppen för mer, nu har jag bara två bröllop innan nyår. Dra iväg ett mejl (info@joakimhall.se) eller slå en pling (070-726 85 62) om ni behöver en pålitlig och prisvärd fotograf. Jag öppen för det mesta.

Några klipp från matchen blev det också. Ni hittar dem i min Youtube-kanal.

Och till sist en önskan från en supporter till er andra, efter att ha läst en massa saker i sociala medier: försök att fokusera på det positiva med en match kvar. Efter det kan ni som promt måste spy galla på allt och alla efter ett poängtapp göra det. Jag förstår att folk är besvikna men någon måtta måste det ändå var… Och ett generellt tips, skriv inte sånt som ni inte kan säga till spelare och ledare ”face to face”. Tack för att ni tog er tid. /Joakim Hall

oktober 30, 2018

Seb Larsson räddade en poäng

Det blev bara en pinne hemma mot Malmö FF på måndagen sedan lagen spelat 1-1. Men vilken viktig pinne, sedan Sebastian Larsson pangat in en frispark på stopptid.

AIK har inte frälst oss supportrar med bra fotboll på sistone. Efter klara 4-0 borta mot Dalkurd har man kryssat i tre raka matcher: 1-1 hemma mot Örebro, mållöst mot Dif på Tele2 och nu alltså 1-1 hemma mot Malmö FF. Man har inte vågat köra sitt eget register känns det som, den matchvinnande fotbollen.

Tror det sitter i huvudet. Jag undrar hur mycket Rikard Norling går ut och styr grabbarna inför varje match, klart är dock att vi mot MFF saknade både Adu och Tarik. Två tunga pjäser som förstås inte är lätta att ersätta. Men tillbaka till matchen…

MFF tog ledningen strax före paus, och det såg inte nämnvärt bättre ut i andra halvlek. Denna höst känns nu som våra vårar ofta gör, det ser lite krampaktigt ut. AIK jagade en kvittering men utan att lyckas. Mot slutet tryckte man till och med upp Linnér i offensivt straffområde vid en hörna, men utan framgång.

Klockan tickade på och en del hade redan lämnat sina stolar och arenan… MFF hade fått ett mål bortdömt för offside, Linnér hade räddat en annan giftig chans och på stopptid fick AIK en frispark lite utanför straffområdet. Rakt framför Johan Dahlin hos ”Di Blåe”.

Nu fick vi äntligen på allvar se vilken frisparksfot veteranen ”Seb” har. Efter 96 minuter knorrade han bollen via Dahlins stolpe och in i mål. Spelarna firade som om de vunnit SM-guld. Känslorna svallade över och ”Seb” gjorde det enda rätta, som den chef han är sprang han inte fram till AIK:s bänk och firade. Oh nej, killen springer istället fram till motståndarnas bänk och faller ner på knä med armarna i luften som i en segergest (där och då kändes det nog som en seger för mittfältaren, liksom för de flesta på Friends Arena).

Tumult utbröt (förstås) och det var svårt att se exakt vad som hände i den soppan. Men tidigare varnade ”Seb” (som fått ett gult i 70:e minuten) fick syna den katastrofala domarens röda rektangulära plastbit. Han blev fly förbannad men då var det redan för sent.

Matchuret rullade över 100 spelade minuter innan domare Bojan Pandzic, som eskorterades ut av vakter efter slutsignalen, blåste i pipan. En oerhört viktig pinne i jakten på Lennart Johanssons pokal.

Stundtals var det riktigt bra drag, speciellt inledningsvis i respektive halvlek. Men man märkte att det var en viss nervositet och jag gissar att det påverkar att det rimligtvis är en hel del supportrar som kanske inte går så ofta som dyker upp i slutspurten då det finns chans på guld. Klart är att 31 160 åskådare dök upp denna måndagsafton.

Och så tifot efter pausen:

Nu har vi Östersund borta på torsdag, Sundsvall hemma på söndag och sen avslutar vi borta mot Kalmar. Nästa hemmamatch i hockeyn är mot Västervik måndagen den 12 november. Med det sagt… Tack för att ni tog er tid. Och hojta till om ni någon gång behöver en fotograf. /Joakim Hall

oktober 21, 2018

Bara kryss på Tele2 Arena

AIK ligger fortfarande bra till i jakten på SM-guldet. Men även om antalet matcher krympte med en omgång gjorde även avståndet till Norrköping det efter 0-0 mot Djurgården.

Alltså dessa derbyn… Jag brukar inte känna något speciellt. På söndagsförmiddagen satt jag hemma och jobbade med foton från min resa till Indien (kom hem natten innan derbyt), och hade rätt fullt sjå med det. Men när klockan blev 11 på matchdagen och jag på allvar började tänka på derbyt så var ångesten där.

Pallrade mig iväg till tuben och till Medborgarplatsen där det var AIK-samling. Ångesten var hela tiden med mig, och halvtimmen innan avspark började det kännas på allvar i magen. Kände till och med en lätt yrsel, men det kan ju bero på att man käkat kaninmat i 12 dagar (indier gillar inte kött).

Men samlingen… Det var synd att inte fler dök upp, som innan Dif away förra året vill jag minnas att det var. Men hey, en eloge till de som kom för att sedan marschera till Tele2 Arena.

Min vana trogen ställde jag mig på andra sidan Folkkungagatan för att få bra bilder på avmarschen. Satt sen på huk när jag kände något metalliskt bokstavligt talat studsa mellan mina fötter. Han precis resa mig upp innan en kraftig smäll hördes. Och kändes. Och brände sönder mina byxor.

AIK:s två SLO:er på plats kom snabbt fram och undrade om jag var okej. Det pep lite i vänster öra men annars var jag förvånansvärt okej. Sådana saker som jag kan bli lite skärrad av, men jag tror jag var så fokuserad på fotandet att jag inte tog någon riktig notis om det. Men jag uppskattar omtaken från våra SLO:er, och det sa jag till dem också. Vill tillägga att jag varit med om värre saker, och även gjort värre saker själv, som ung supporter. Det ska vara lite vilda västern när det är derby.

En rolig grej längs vägen var när man marscherade förbi en balkong med en ful Bajen-flagga på, i höjd med Skanstull. ”Inget SM-guld för Hammarby” började då eka mellan väggarna.

Marschen flöt på bra. Gick mitt på gatan mellan polisens piketbussar, för att få lite dramatik i bilderna, när en otrevlig jävel plötsligt öppnade dörren. ”GÅ FÖR FAN INTE MITT I VÄGEN” skrek han. Mitt ovanligt samlade jag frågade varför han var tvungen att låta så jävla otrevlig men gjorde som han sa och gick över till trottoaren. Inte läge att tjafsa och inget jag hade lust med heller. Trodde annars att poliser skulle ha ett hyfsat överseende med fotografer.

Det var en mäktig syn med alla gnagare trots att jag hade hoppats på fler. Många civilister stod och filmade med sina mobiler längs vägen och det var nog en mäktig syn för dem.

AIK:s sektion var sedan välfylld under matchen och det var inget snack om vilka som ”vann” läktarkampen, om man nu vinner sånt. Känns lite mer som en bedömningsfråga. Klacken var i alla fall bättre än laget. Förvisso höll man nollan, men även offensivt.

Och så lite foton från själva matchen:

Malmö hemma härnäst, och både Tarik och Adu avstängda. Fan. Och skadan på ”Koffe” oroar förstås. Gnäller sällan och tänker inte göra det i dag heller, men jag kan ju tycka att Rikard kunde ha gjort i alla fall ett byte tidigare i matchen än efter 90 minuter då ”Koffe” fick kliva av. Blir intressant att se hur man formerar laget mot MFF. Vågar man tro att Stefanelli får chansen framåt?

På läktaren satt Rashidi, Avdic, Lundström och Nyholm. Men också Nisse Johansson och Daniel Tjernström. Och Dogge Doggelito, som jag gick i skolan med, och vi sågs efteråt. Han ville då ha en bild tillsammans med Nisse och Jansson.

Efter att ha fotat derbyn rätt många år nu börjar man känna igen ansikten även hos motståndare. Det finns många trevliga människor även hos våra värsta antagonister men som fotograf på innerplan fungerar man inte riktigt som på ståplats. Jag har själv stått på Norra Stå i 20 år, jag vet hur det är att hata allt och alla. Lite handlar det väl om mognad också, även om man absolut ogillar flertalet andra klubbar.

Så… Norrköping slog Kalmar borta men vi har det fortfarande i egna händer. Bajen kan man räkna bort, det är ju höst. Innan har man ju kunnat räkna bort dem innan serien ens startat, men inte i år. Men det finns tre saker som man vet faller på hösten: temperaturen, löven och Hammarby.

Efter derbyt blev det tuben hem igen, såg eller hörde ingenting efter matchen. Eller jo, såg att polisen radat upp ett gäng djurgårdare längs en vägg vid deras pub mittemot tuben, medan några andra sprang därifrån för att komma undan. Mycket mer action än så såg jag inte denna gång.

Filmklipp från söndagen, både från marschen och från matchen, ligger uppe i min Youtube-kanal. Skoj att allt fler börjar prenumerera.

Tack för att ni tog er tid. Glöm inte att AIK Hockey spelar mot Tingsryd på Hovet på måndagen. Ses där hoppas jag. /Joakim

oktober 1, 2018

AIK krossade stackars Dalkurd

Guldtåget är ordentligt på spåret igen efter urspårningen borta mot Peking. Klara 4-0 borta mot Dalkurd på söndagen gör att vi leder allsvenskan med hela åtta pinnar.

En körig helg är ”äntligen” över. Från fotograferande av bröllop i Hofors på lördagen till Dalkurd-AIK på söndagen. Däremellan en natt där jag sov ungefär tre timmar, resten spenderades med jordens jävla huvudvärk i ett hotellrum. En helvetesnatt och som kuriosa insåg jag att jag hade smärtstillande tabletter i väskan först när jag skulle checka ut vid lunch på matchdagen. Ridå.

Men nu ska det inte handla om mig… Anlände till Gavlevallen dryga timmen innan avspark. De man träffar från klubben Dalkurd är alla verkligt trevliga människor. Det är folk runt klubbarna allt som oftast, vill ändå bara säga det. Man har ju sprungit på en och annan grinig jävel genom åren.

Efter att Norrköping bara kryssat borta mot Sirius var det en ypperlig chans att dra ifrån lite. Och ingen svartgul själ blev besviken. Det var inte årets bästa match men ändå odiskutabla 4-0.

Förstår att det inte är något vidare intresse för er att jag försöker mig på en matchrapport. Så jag har inte så mycket att tillägga om det, men vädret var bra. Lite för mycket sol för mig, och då syftar jag på fotograferandet. Solen är verkligen min värsta fiende. I alla fall en stark sådan, mitt på dan.

Förutom matchen så var det ju en liten match i matchen. Bortaklacken mot hemmaklacken. Men det var ingen match, det var total dominans. Den stora AIK-klacken mot ett 30-tal supportrar till Dalkurd. Det var verkligen som en hemmamatch, fast på bortaplan.

Nu har AIK en kampanj där man hoppas få ihop totalt 100 000 personer under de tre sista matcherna. Fan, vi leder med åtta poäng! Ser man ingen anledning att gå i dag, ja då kan man ju lika gärna lägga ner sitt supporterskap för all framtid. De här avslutande matcherna vill man INTE missa.

…och samtidigt är hockeysäsongen i gång. Hey, AIK leder serien! Man tappade lite i publik då Vita Hästen besegrades hemma på söndagen, men det var för att fotbollsmatchen var samma dag. På onsdag och söndag tar vi emot Södertälje respektive Leksand (ni hinner till ÖSK hemma på Friends). Riktigt häftiga matcher så häng med, det blir kul! Läs mer om hockeyn på deras hemsida.

Och innan jag rundar av kan jag meddela att det ligger fem klipp från Dalkurd away uppe i min Youtube-kanal. Som denna, där ni hör ”Pertans” nya ramsa:

Vi ses på Hovet och på Friends. Joakim.