Det blev några dagar i Rangoon i Burma, och en del fina bilder. Roligast var annars att åka ett tåg, och inte minst fotografera, runt i staden i tre timmar.

Efter några lugna dagar i Bangkok blev det tre lika lugna dagar i Rangoon (inhemskt namn: Yangon) i landet Burma, som för att krångla till det också kallas för Myanmar. Rangoon är med sina cirka fyra miljoner invånare Burmas största stad men sedan 2005 är den inte längre huvudstad – det är istället Naypyidaw.

Det var första gången jag var i Burma och en sak måste sägas: är man känslig för lukter och smuts, ja då finns det renare ställen att åka till. Det är mycket dofter i luften, överallt på de trafikerade gatorna säljs det mat, och alla dofter är inte så angenäma. Annars en bra mix av människor, man kan tydligt se att burmeserna kommer från lite olika världsdelar (okej, jag kanske inte kan avgöra vilka som härstammar från Kina, men de som ursprungligen kommer från Indien känns igen).

Rangoon är den stad som har kvar flest byggnader från kolonialtiden i hela Sydostasien. Det finns således många vackra hus där. Burma blev självständigt från Storbritannien år 1948 och militärjuntor ledde landet mellan 1962 och 2011 – och valde att ha landet stängt. Nu är det inga problem att resa dit, man måste dock ansöka om ett visum innan, det kostar cirka 500 kr.

Hus från kolonialtiden var det ja… Det är synd att fler hus lär rivas med den ökande turismen. Samtidigt märkte jag att många av de här husen är i väldigt dåligt skick, gissningsvis på grund av regn och den stora luftfuktigheten. Det såg ut som att vissa hus börjat vittra sönder, i alla fall i grunden.

Gjorde inte så supermycket egentligen, men näst sista dagen tog vi en tågtur som liksom går i en cirkel runt staden. Man fick se mycket av omgivningen utanför stadskärnan och jag tänker mig att man använder denna ”linje” ungefär som en tunnelbana. Hela tiden gick det av och på folk – och högljudda försäljare trängdes med varandra. Tydligen ökar vetskapen om denna företeelse men ännu är det inte så jättemånga turister som tar turen, i alla fall inte i tåget jag åkte i tillsammans med tre andra lirare från mitt hostel. Men det ökar.

Sista dagen skulle vi ta en taxi till stadens största tempel – tillika största turistattraktion (min gissning). Bara för det började det spöregna en halvtimme innan vi skulle dra så det sket sig. Det vräkte ner utav bara helvete. Annars är det billigt i Burma. På ett ställe köpte jag en lokal öl på kran samt en Vodka Redbull för 12 kronor, haha. Om det var starkt? Nä inte speciellt. På gatan kunde man köpa ris och kokad potatis i sky för typ sex kronor. En öl på mitt hostel kostade cirkus tolv kronor och en kaffe (riktigt bra sådan!) nio spänn. Tågbiljetten kostade 200 burmesiska pengar. Det är ungefär en svensk krona, haha. Jag har läst att Burma är dyrare än Thailand men inte vad jag kunde se.

Hade kvar ungefär 200 svenska kronor och hade problem att bränna dem sista dagen. Blev dock två timmars massage, en hårklippning, lite snacks samt en dyrare finpizza.

Dagen efter fick jag gå upp fem på morgonen för att ta en taxi till flygplatsen. Lite försenade kom vi iväg till Bangkok där jag skulle mellanlanda i fem timmar innan vidare färd. Jag hade lämnat min stora ryggsäck på flygplatsen men det var ett problem. Bagageförvaringen låg utanför tullen.

Jag fick inte gå ut och tillbaka in, så efter många om och men följde en vakt med mig fram och tillbaka. Det gick bra, och jag gick igenom säkerhetskontrollen… Missen var att jag förstås skulle checka in mitt bagage en trappa ner. Det visade sig vara omöjligt och till sist kom det upp två unga tjejer från AirAsia, då jag satt inne hos tullenheten. De pratade dock ingen engelska utan bara en massa thai, tog bilder på min väska och skickade iväg.

Efter ytterligare någon halvtimme kom så en från AirChina som pratade engelska. Det skulle visa sig vara omöjligt att checka in väskan bara en av rutterna och hon fattade verkligen inte varför jag lämnade väskan i Bangkok medan jag var i Burma, och det hade tullpersonalen också svårt att förstå. Fick förklara om och om igen…

Så jag fick gå igenom säkerhetskontrollen en gång till vilket slutade med att de beslagtog bestick i metall, min solskyddskräm och munskölj. Dock så lyckades jag lite snyggt smyga på väskan på planet utan att behöva betala för övervikten. Kanske räddades jag av att personalen var lite stressad då planet var en halvtimme försenat. Det jag blev av med sparade jag väl i princip in på att slippa betala extra för bagaget (vilket man ju annars får göra på dessa lågprisflyg).

Flygresan gick bra, efter någon timme landade vi i Siem Riep i Kambodja. Det är rätt svettigt att ta sig igenom tullen. Man ska ha med ett foto, en kopia på passet samt 30 dollar att betala med. En rätt utdragen procedur. Innan man går igenom passkontrollen står folk som boskap runt en disk där en man håller upp ett pass så fort det blir klart, så får man kriga sig fram och plocka det på disken.

Nu bor jag flott i Siem Riep. Mitt problem är att jag trodde priset jag fick upp vid bokningen var för tre dagar, när det egentligen bara var en dag. Fuckar upp min reskassa lite men det är ju ändå bara några hundralappar vi snackar om. Får försöka dra in på något annat istället.

Under lördagen var jag ute på stan. På vägen hem gick jag vilse och stannade utanför en butik för att fråga om vägen. Där satt det 8-9 lokala förmågor, mest yngre men även några äldre, och åt middag tillsammans och drack öl. Blev erbjuden att slå mig ner och trotts att de pratade typ noll engelska hade jag trevligt i ett par dagar.

Fick lite fantastiska bilder på barn i dag, de kommer upp nästa gång. Ska upp fyra i natt för att ta min hyrda moppe till Angkor Wat och försöka fånga templet i soluppgången. Så jag måste runda av här. Tack för att ni tog er tid.