Över 50 pers hade tagit sig till Solnahallen för att se AIK Baskets rullstolslag ta sig an Göteborg. Det blev dock aldrig riktigt spännande när AIK vann en småtuff match med 60-51.
På söndagen besökte jag Solnahallen och fick se min andra match med AIK:s rullstolsbasketlag. Förra gången krossade man ett lag från Malmö och även om det blev lite tuffare mot Göteborg denna afton kunde segersiffrorna skrivas till 60-51.
Det var en småtuff match, det var en dispyt mellan två spelare sedan den gästande liraren försökt psyka AIK:aren. Jag fick senare berättat för mig att de två har en historia, att man varit i luven på varandra tidigare – vilket tydligen inte glömts bort av göteborgaren.
Allmänna Supporterklubbens ”En AIK-match i månaden”, som går ut på att locka folk till klubbens mindre sporter och sektioner, gick okej. Det var betydligt fler än vad det var när man mötte Malmö i förra omgången men jag hade hoppats på fler.
Det är annars som jag beskrev det förra gången skönt att se dessa sköna lirare kämpa för varandra. Man hjälper den som vält med sin rullstol, oavsett vilket lag man tillhör, och uppträder gentlemannamässigt. Snyggt. Dessutom kämpar man för märket på tröjan.
Själv tog jag med mig tre gamla AIK-flaggor att hänga upp på räcket. Lite senare när jag satt hemma kom jag på att jag glömde dem. Helvete. Nu försöker jag jaga rätt på folk som kan ha tagit hand om dem (stannade kvar och fotograferade AIK:s basketdamer som mötte Udominate från Umeå, och tyvärr torskade). Har gett flaggorna, som samtliga är från 90-talet, till min son och blir rätt putt om de försvunnit.
Hur som… Dagens trista besked var förstås att vår kapten Nisse Johansson tvingas lägga skorna på hyllan. Hoppas ändå att han blir kvar i föreningen i någon form. Själv säger jag oftast ”Det är som det är” om saker man inte kan göra någonting åt. Det har jag fått av min pappa. När han hade berättat att han har cancer var det med tillägget: ”Det är som det är”. Bra ändå att man upptäckte Nisses hjärtproblem i tid.
/Joakim Hall
Senaste kommentarer