Jag träffade Rasmus Lindkvist här i Thailand i dag. Han berättade hur mycket han älskar AIK och att han drömmer om januariturnén. – Från AIK-håll säger man att det vore konstigt om jag inte kom med, berättar Rasmus.

Snart är min resa här i Asien över. Efter att ha fått se Bangkok, Yangon i Burma, Siem Riep och Sihanoukville i Kambodja har jag nu landat på det sista stoppet. Patong i Phuket, Thailand. Målet med min resa har främst varit att få snygga foton till min portfolio här på sidan, och det har gått över förväntan. Har fått en hel del riktigt fantastiska bilder.

Utöver att utvecklas som fotograf har jag också sett fram emot sista veckan här, eftersom jag skulle möta upp kantlöparen Rasmus Lindkvist med sambo Camilla och deras ursöta dotter. Jag tog lite familjebilder på dem i Hagaparken för någon månad sedan och vi bestämde att vi skulle försöka ses här också.

Sagt och gjort, tog moppen till Karon Beach och fick några finfina bilder på familjen, samt Rasmus syster och sambo och deras barn. Och jag passade även på att ställa lite frågor. Sånt som poppade upp i mitt huvud, jag ber om ursäkt för avsaknaden av en röd tråd, haha.

Rasmus, du har gjort en halv säsong i AIK. Hur tycker du att det har gått?

– För min egen del så är jag väldigt nöjd, jag känner att jag kom in och verkligen gjorde skillnad i AIK och det är jag väldigt nöjd med. För truppens del har jag förstått att alla vill vinna guld och det vill ju jag såklart också så på det sättet var det lite trist att vi kom på en andraplats. Vi ska kanske vara nöjda med att komma topp tre men man vill ju åt guldet så det får bli nästa år.

Jag tycker att du blev bättre och bättre. Men tycker du själv att du var ”med från början”?

– Njae, eller… Ja, det är ju en vanesak såklart, med nytt spelsystem. Jag kom ju in i det direkt och fick starta alla matcher, det tar ju lite tid att lära känna spelarna runtomkring en och sådär, det var väl mer vad det handlade om. Att man måste lära sig hur andra springer och hur de rör sig och så. Sedan fick jag en del bollar och då blir det ju bra. Ju längre tiden gick desto bättre gick det för mig. Det ska bli spännande att se hur det blir nästa år.

Hade du några alternativ innan du kom till AIK?

– Ja, jag vet ju att Hammarby ville köpa loss mig, samtidigt som AIK. Men det var ett ganska självklart val för min del, att komma till en toppklubb istället för att spela i mitten eller ner mot det nedre sträcket.

Du spelade tidigare med Djurgårdens juniorer. Hade du några känslor för AIK innan du gick dit? Och pappa din vet jag höll på Djurgården…

– Han var djurgårdare ja. Han var djurgårdsfan när jag var yngre men nu har han skiftat sida. Det är kul att se.

Hur snabbt får man känslor för en ny klubb? Hur stort är ditt AIK-hjärta?

– Nu har jag ett stort AIK-hjärta, jag älskar AIK. Jag trivs hur bra som helst i klubben.

Spelare som Blomberg, Ishizaki och Obasi försvinner, hur ser du på det?

– Blomberg och ”Ishi” är ju två viktiga spelare så de blir svåra att ersätta, men jag vet ju att AIK köpt in (Enoch Kofi) Adu som jag sett tidigare och som jag spelat mot i Norge, så jag vet att han är väldigt bra. En riktigt bra spelare. Sedan tror jag nog att AIK kommer att värva lite fler spelare.

Har du någon spelare, om man ser realistiskt på det, som du skulle vilja se i AIK? Kanske någon du spelat med i Norge?

– (Funderar en stund) Jag hade velat ha en kille som heter Ghayas Zahid, han blev såld till Hapoel (Tel Aviv) nu och spelar Champions League. Han hade jag gärna sett i AIK:s tröja. Vi spelade ihop i Vålerenga, en ”nummer tio”. En riktigt duktig spelare, men det är väl lite svårt att värva honom nu i Hapoel…

Du har ju sambo och barn. Men är det någon speciell spelare i AIK som du umgås med?

– Jag umgås mycket med Daniel Sundgren, vi har kommit varandra väldigt nära under det här halvåret. Han är en god vän. Vi är jämngamla, vi har mött varandra som juniorer. Djurgården mot AIK.

På tal om Daniel, hur går det för honom?

– Han mår mycket bättre nu, jämfört med när jag såg honom för första gången. Han rör på sig, det är väldigt kul att se.

Första gången i Thailand, hur är semestern?

– Den är bra, visserligen kan det regna lite grann men annars har det varit riktigt bra. Vi trivs bra i Thailand.

Och du trivs även i Solna?

– Absolut, jag älskar Solna. Vi funderar på att köpa någonting, och det lutar åt att det blir i Solna i sådana fall.

Så du kan stanna ännu längre i AIK?

– Kanske, haha.

Du är uppvuxen i Alby, en station ifrån mig. Det är ganska tufft där nu, hur var din uppväxt?

– I dag är det tufft men när jag var yngre var det hur bra som helst. Alla var ute och spelade fotboll på gårdarna och det var underbart. Jag skulle aldrig byta ut min uppväxt mot någon annans. Det var väldigt speciellt där – och väldigt kul. Min visst är det lite tuffare nu, men vi känner ju igen varandra, de skulle aldrig göra något mot mig.

Hur mycket är du där ute nu?

– Mamma och pappa bor kvar så jag är där en del och hälsar på. Så ganska ofta.

Men då tar du bilen, det är väl lite tryggare…

– Jag tar bilen för att jag har blivit lat, inget annat, haha.

Du drog upp till Skellefteå när du var 18. Har du kvar några vänner från Alby i dag, eller är det som en del kändisar från orten säger ”häften har dött och resten sitter inne”?

– Njae, jag klippte banden med en del ganska tidigt. Men när jag väl är där så hälsar jag på rätt många. Jag är väl ”bekant” med en del där ute, får jag väl säga.

Från Alby till landslaget. Du berättade för mig att du drömmer om att vara med på januariturnén.

– Ja, det skulle vara väldigt trevligt. Det har varit en av mina målsättningar med det här året, jag hoppas att drömmen går i uppfyllelse.

Har du fått några indikationer?

– Inte från landslaget eller så men jag hör ju att man från AIK-håll skulle tycka att det vore lite konstigt om jag inte kom med… Det tycker jag väl också, men sedan får vi se, avslutar Rasmus.

---

Rasmus lovade också att han höll igång även under ledigheten i Thailand. Eller som han sa: ”Det går ju inte annars”. Det var det om det. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och kolla gärna in min portfolio när ni ändå är här, kanske är någon i behov av en fotograf framöver?