AIK ligger fortfarande bra till i jakten på SM-guldet. Men även om antalet matcher krympte med en omgång gjorde även avståndet till Norrköping det efter 0-0 mot Djurgården.

Alltså dessa derbyn… Jag brukar inte känna något speciellt. På söndagsförmiddagen satt jag hemma och jobbade med foton från min resa till Indien (kom hem natten innan derbyt), och hade rätt fullt sjå med det. Men när klockan blev 11 på matchdagen och jag på allvar började tänka på derbyt så var ångesten där.

Pallrade mig iväg till tuben och till Medborgarplatsen där det var AIK-samling. Ångesten var hela tiden med mig, och halvtimmen innan avspark började det kännas på allvar i magen. Kände till och med en lätt yrsel, men det kan ju bero på att man käkat kaninmat i 12 dagar (indier gillar inte kött).

Men samlingen… Det var synd att inte fler dök upp, som innan Dif away förra året vill jag minnas att det var. Men hey, en eloge till de som kom för att sedan marschera till Tele2 Arena.

Min vana trogen ställde jag mig på andra sidan Folkkungagatan för att få bra bilder på avmarschen. Satt sen på huk när jag kände något metalliskt bokstavligt talat studsa mellan mina fötter. Han precis resa mig upp innan en kraftig smäll hördes. Och kändes. Och brände sönder mina byxor.

AIK:s två SLO:er på plats kom snabbt fram och undrade om jag var okej. Det pep lite i vänster öra men annars var jag förvånansvärt okej. Sådana saker som jag kan bli lite skärrad av, men jag tror jag var så fokuserad på fotandet att jag inte tog någon riktig notis om det. Men jag uppskattar omtaken från våra SLO:er, och det sa jag till dem också. Vill tillägga att jag varit med om värre saker, och även gjort värre saker själv, som ung supporter. Det ska vara lite vilda västern när det är derby.

En rolig grej längs vägen var när man marscherade förbi en balkong med en ful Bajen-flagga på, i höjd med Skanstull. ”Inget SM-guld för Hammarby” började då eka mellan väggarna.

Marschen flöt på bra. Gick mitt på gatan mellan polisens piketbussar, för att få lite dramatik i bilderna, när en otrevlig jävel plötsligt öppnade dörren. ”GÅ FÖR FAN INTE MITT I VÄGEN” skrek han. Mitt ovanligt samlade jag frågade varför han var tvungen att låta så jävla otrevlig men gjorde som han sa och gick över till trottoaren. Inte läge att tjafsa och inget jag hade lust med heller. Trodde annars att poliser skulle ha ett hyfsat överseende med fotografer.

Det var en mäktig syn med alla gnagare trots att jag hade hoppats på fler. Många civilister stod och filmade med sina mobiler längs vägen och det var nog en mäktig syn för dem.

AIK:s sektion var sedan välfylld under matchen och det var inget snack om vilka som ”vann” läktarkampen, om man nu vinner sånt. Känns lite mer som en bedömningsfråga. Klacken var i alla fall bättre än laget. Förvisso höll man nollan, men även offensivt.

Och så lite foton från själva matchen:

Malmö hemma härnäst, och både Tarik och Adu avstängda. Fan. Och skadan på ”Koffe” oroar förstås. Gnäller sällan och tänker inte göra det i dag heller, men jag kan ju tycka att Rikard kunde ha gjort i alla fall ett byte tidigare i matchen än efter 90 minuter då ”Koffe” fick kliva av. Blir intressant att se hur man formerar laget mot MFF. Vågar man tro att Stefanelli får chansen framåt?

På läktaren satt Rashidi, Avdic, Lundström och Nyholm. Men också Nisse Johansson och Daniel Tjernström. Och Dogge Doggelito, som jag gick i skolan med, och vi sågs efteråt. Han ville då ha en bild tillsammans med Nisse och Jansson.

Efter att ha fotat derbyn rätt många år nu börjar man känna igen ansikten även hos motståndare. Det finns många trevliga människor även hos våra värsta antagonister men som fotograf på innerplan fungerar man inte riktigt som på ståplats. Jag har själv stått på Norra Stå i 20 år, jag vet hur det är att hata allt och alla. Lite handlar det väl om mognad också, även om man absolut ogillar flertalet andra klubbar.

Så… Norrköping slog Kalmar borta men vi har det fortfarande i egna händer. Bajen kan man räkna bort, det är ju höst. Innan har man ju kunnat räkna bort dem innan serien ens startat, men inte i år. Men det finns tre saker som man vet faller på hösten: temperaturen, löven och Hammarby.

Efter derbyt blev det tuben hem igen, såg eller hörde ingenting efter matchen. Eller jo, såg att polisen radat upp ett gäng djurgårdare längs en vägg vid deras pub mittemot tuben, medan några andra sprang därifrån för att komma undan. Mycket mer action än så såg jag inte denna gång.

Filmklipp från söndagen, både från marschen och från matchen, ligger uppe i min Youtube-kanal. Skoj att allt fler börjar prenumerera.

Tack för att ni tog er tid. Glöm inte att AIK Hockey spelar mot Tingsryd på Hovet på måndagen. Ses där hoppas jag. /Joakim