Nej, det ville sig inte i söndagens derby. Matchen borta mot Hammarby slutade 1-1, hemmalaget tog ledningen genom Pa Dibba innan Kristoffer Olsson kunde kvittera på en mycket snygg frispark. AIK hade mest boll, skapade flest chanser men precis som tidigare under säsongen var man uddlösa framåt. Ja, sedan ska man inte ta ifrån keepern Johan Wiland att han gjorde en mycket bra match.

Matchen påminner alltså lite om tidigare under säsongen. Visst spelade vi möjligtvis lite roligare fotboll än tidigare, vilket i sig inte är så svårt, men var uddlösa framåt. För mig är Hammarby lite som en amatörförening, om man jämför med AIK. Att ta en poäng över två matcher mot dem (förlust med 2-1 hemma) är inte okej någonstans.

Endast ett byte skedde. Det är synd att det inte verkar finnas bättre spelare på bänken, som kan komma in och förändra en matchbild. Kanske hade det sett annorlunda ut med Chinedu Obasi (skadad), men det vet vi ju inte. I söndags hade vi istället Henok Goitom som var den som sumpade bäst lägen. Framåt har vi ju även lille Nicolas Stefanelli. Jag VILL tro gott om honom, han började helt okej poängmässigt men trots att han spottat in några mål i den argentinska högstaligan känns han iskall just nu. Frågan är om det är spelsystemet som inte passar 22-åringen?

Som fotograf är jag inte särskilt med i matchen, det måste erkännas. Men jag vill ändå lyfta fram en spelare som jag reagerade på: Johan Blomberg. Han gjorde en bra match. Kanske var det flera som förtjänar att hyllas men jag har svårt att lyfta fram spelare som bara spelat kryss mot Bajen.

Tankovic ger Sundgren en tuff tackling.

AIK-supportrarna hade samling vid Odenplan för att ta ett specialchartrat tunnelbanetåg till Blåsut, på promenadavstånd från Tele2 Arena, men jag valde bort samlingen för att vara tidigt på arenan istället. Nästa gång vi kör en samling på ”Medis” kommer jag dock att vara där.

Jag tycker folket i AIK-klacken såg ovanligt unga ut, men det är ju bra för återväxten. Jag vet att Bajen har bra stämning på sina matcher men denna gång tyckte jag att det var en liten fördel AIK-klacken. Den främsta anledningen är att jag tyckte de grönvita var tysta lite för ofta.

Delar av Sol Invictus på övre etage.

För egen del har suget försvunnit lite. Inte så att jag slutar stödja AIK som jag följt aktivt sedan 1990, jag kommer aldrig att vända dem ryggen men suget finns inte där. För ett par matcher sedan kom jag som vanligt till Friends Arena en dryg timme före avspark och det enda jag kände var ”Vad gör jag här? Är det ens roligt?”, ungefär så känns hela den här säsongen. Jag älskar Rikard Norling, visst är han lite mystisk och knepig, men en fin människa. Ändå… Det är ingen dåligt trupp vi har och visst är det lättast att skylla på den med huvudansvaret när spelet inte funkar och spelare inte levererar.

Men, bara att ta nya tag till nästa match, hemma mot Halmstad kommande söndag, den 17 september. Man vill ju ut i Europa igen, har fått åka till Aten två somrar i rad tidigare. I somras gick det inte eftersom jag var arbetslös i många veckor, fanns tyvärr inte pengar till någon resa.

Hur som helst, avrundar med lite fler bilder från Tele2 i söndags. Klicka på valfri bild så får ni upp ett bildspel.

.